allting känns sådär... skevt

Mitt i lugnet över att må lite bättre så lyckades jag glömma ta min medicin. Men jag fick inte lika mycket påslag idag av det som jag brukar få. På affektlabbet pratade vi om hunger och hamnade snabbt i samtal om ätstörningar eller liknande beteenden. Det är ett väldigt känsligt ämne för mig, och jag blev nog lite triggad så jag pallade inte äta sen. Min mamma kom vid halv åtta och hjälpte mig sätta upp tavlor, och sedan vid elva så åkte vi till max för mamma ville jag skulle få någonting i mig. Nu känns det ju inte så jävla bra, liksom äta pommes frites och sånt onyttigt när man känner sig som världens äckligaste redan. Jag kände lite när jag kom hem att jag inte kunde hålla det inne, men jag satte mig ner och tog min kvällsmedicin och nu känns det bättre. Jag har iaf inte ätit godis på typ 49 veckor. Det kan jag peppa mig själv med.
Jag känner att det här inlägget blir helt osammanhängande och jag inte riktigt kan få fram det jag vill, men jag skriver ändå, behöver utloppet.

Jag började spela in Jossans låt idag, för att hon ska få den på skiva så hon kan lära sig den, och jag blev så deppig för jag sjunger så jävla fult. Okej att låten är gjord för henne och anpassad därefter, men jag känner mig ändå som världens sämsta. Som dom som kommer med i idolauditionens bara för att dom sjunger fult och därför gör bra tv för att dom själv inte fattar det..
Låten känns okej. Den pendlar fram och tillbaka. Först tyckte jag inte den var så bra, men sen när jag satte ackord så blev jag väldigt nöjd. Nu när jag sjöng in den så kändes det som den var jättedålig och schlager-aktig.. och nu.. känns den väl okej.. jag har gjort ett förspel, och lagt till en tonartshöjning(!) på Jossans begäran. Huvudsaken är väl att hon gillar den.
Grejen är väl att jag vet att jag kan göra så mycket bättre, iaf min sångprestation, är väl därför jag blir så besviken. Nästa veckan sjunger jag solo i kyrkan. Hur fan ska det gå..